Hade William över för någon vecka sen på kaffe, tog lite schysta bilder på honom efter att jag fått nöjet att sminka honom. Det är en stilig pojke det där, jag försöker bara övertala honom att fixa en frisyr som passar honom bättre (jag fixade hans hår på dom här bilderna men han borde klippa Robyn-frilla)
Här är mina favoriter från vår lilla session

Idag har det gått 21 dagar.
Jag försöker sysselsätta mig genom att läsa, titta på serier, promenera och greja men ibland är det svårt.
Tur att jag har en sån fantastisk pappa som tar hand om sin lilla trasdocka till dotter.

Igårkväll hade vi grillpremiär här hemma. Jag softade med en bok medans pappa skötte grillen





Akilles låg och sniffade förväntansfullt i luften


Gösta smög omkring i buskarna


Chippen och Carina var också med. Det vore en awesome titel på ett barnprogram för övrigt, Chippen & Carina.


Körde en liten vintage-effekt på alla bilderna i det här inlägget. Tyckte det kändes mysigt.
Nu ska jag dricka te, ack och ve

Jag har alltid velat lära mig blåsa ett rökskepp som Gandalf, egentligen vore jag glad om jag bara kunde lära mig att blåsa rökringar, men det kan jag inte.

Jag har börjat fotografera min mat ganska ofta på senare tid, framförallt mina frukostar för de känns extra fotogeniska. Färgglada och mysiga med ångande koppar kaffe och te.
Gårdagen bestod inte av mycket mer än att åka buss och äta.
Här får ni en fin diptyk bestående av min frukost hemma hos Torbjörn och macarone-fika hos min kära storebror

Jag har sökt till en ettårig utbildning på Gamleby Folkhögskola till hösten, det är en fotoutbildning som heter gestaltande fotografi. Jag hoppas verkligen att jag kommer in! Det börjar bli riktigt nervöst i magen nu. Ansökan skulle vara inne 15:e april och efter det väljs ett antal ut för att komma på intervju och några av dom kommer sedan in på utbildningen.

Jag blir alltid så osäker på min egen förmåga när jag måste prestera något med mina bilder, när det inte bara är för min egen skull längre. Processen med att välja ut 10st bilder att skicka in till skolan var fruktansvärd. Jag pendlade mellan att tycka att jag var värdelös, lite sådär ok och helt enastående var femte sekund ungefär. Jag känner i alla fall att de 10 bilderna jag tillslut valde skildrar den typen av stil jag gillar, men jag får magsår över tanken på att det är möjligt att de ändå tycker att bilderna är kassa.

Ett personligt brev skulle också skickas in i samband med ansökan, och jag är faktiskt ganska nöjd med slutresultatet. Jag tänkte dela både mitt personliga brev och mina ansökningsbilder med er här på bloggen, så håll till godo!

Ansikten





Hemma







Odöpta bilder










Personligt brev
När jag var 14 fick jag diagnosen psoriasis artrit och spenderade ett par år i rullstol för mina värkande leder. Jag avskydde känslan av att vara beroende av andra människor, att bli stämplad med en typ av omyndigförklaring, att förlora sin egen frihet. Men det fick också mitt kreativa skapande att ta fart på riktigt. Efter att ha suttit en hel sommar och byggt lego och målat med akvarell på mitt rum så började jag bli lite knäpp. Min familj och mina vänner samlade ihop pengar till min första systemkamera, Erik. Han anlände på min 15-års dag och öppnade helt nya möjligheter för mig. Jag plöjde manualen och började lära mig om skärpedjup och slutartider. Kameran blev ett nytt sätt för mig att kommunicera. Den lät mig ge utlopp för alla känslor jag tryckte undan, den gav tillbaka en bit av den frihet jag hade blivit berövad.

 

Jag heter Louise Qvarfordt och är 19 år. Jag har just nu något som från början var tänkt som ett sabbatsår mellan gymnasiet och universitetet men pluggar 50% på distans via Högskolan i Jönköping. Jag läser 2 kurser- Visuell Kommunikation och Digital Bildbehandling. Jag bor just nu med min pappa på landsbygden utanför Tranås i Småland med mina två katter Gösta, Ture och rottweilern Akilles.

 

Här kommer lite rå fakta om mig själv:

• På gymnasiet gick jag ett mediaprogram med webbinriktning. Jag läste då bland annat kurserna Fotografisk bild A, Grafisk kommunikation och Medieproduktion. I de kurserna fick jag utökad kunskap om fotografi och bildredigering och en möjlighet att syssla med fotoprojekt på studietid.
• Jag hade under gymnasiet två stycken foto-utställningar. Den ena hette "Pictures come alive" då jag illustrerade utvalda låttexter i bild och den andra hette "same same but different" då jag gjorde parafraser på kända fotografiska verk.
• Under mitt sista år på gymnasiet gjorde jag ett projektarbete kallat "I Blickfånget- en samling intervjuer med kända fotografer och nya bubblande förmågor". Som namnet antyder var det en intervjuserie med svenska fotografer som både var etablerade namn inom fotosverige och okända fotografiska förmågor. Jag gjorde sammanlagt 10st intervjuer som publicerades på Moderskeppet.se under 2011. I dessa intervjuer fokuserade jag huvudsakligen på frågor kring bilden som uttrycksform

För mig är foto som en slags terapiform. Jag kan vara ganska blyg och dålig på att ha kontakt med mina egna känslor, men kameran blir en länk mellan mig själv och andra och hjälper mig att växa som person. Bakom kameran kan jag vara modig, ärlig och förmedla saker som jag med tal aldrig skulle våga. Kameran blir också ett sätt att närma mig andra människor på ett mer intimt plan. I det riktiga livet får man aldrig samma möjlighet att verkligen se en människa. Betrakta strukturen i ett ansikte, växlingarna i kroppsspråket, tonerna i ett leende. Men med tid och tålamod kan man genom linsen se saker hos människor som inte annars kommer fram. Det är ett fint möte.

 

Jag har en benägenhet att döpa saker som är viktiga för mig. Min första kamera heter Erik, och min andra Farzaneh. De förtjänar namn, för de är mer än själlösa saker som står och samlar damm. Dom förstår skönheten i en rostig takplåt, en skvalpande våg och en persons rynkor runt ögonen. De delar mina stunder av glädje och sorg och ger inte upp på mig. Ibland har vi under längre perioder en distanserad relation till varandra, men när vi väl hittar tillbaka finns inget otalt emellan oss.

 

Anledningen till att jag söker till Fotoskolan i Gamleby är för att jag är intresserad av att utveckla mitt bildspråk och verkligen få ge mig hän åt mitt skapande under en längre tid. Jag vill gärna lära mig nya saker, träffa nya människor och ta del av andras tankar och idéer. Att gå en ettårig kurs på en ort där jag inte känner någon och hela året koncentrera mig på att lära om och skapa fotografi känns som en rolig, utvecklande och utmanande sysselsättning.

 

Jag har nog egentligen ingen ambition om att bli en framgångsrik yrkesfotograf, jag vill snarare gå den här utbildningen för min egen skull, för att jag tycker foto är intressant och roligt med eller utan vinstintresse. Jag vill utveckla mitt bildseende och ge min kreativitet lite extra utrymme innan vuxenlivet sparkar igång på riktigt. Jag tror att Fotoskolan kan hjälpa mig att utvecklas som kommunikatör i bild och ge mig större förståelse kring mitt och andras bildspråk och förhoppningsvis bli en språngbräda för massa spännande fotoprojekt både nu och i framtiden.

På väg hem till min bror idag fick jag syn på en vacker spegling i en vattenpöl. Det blev en fin synvilla även på bild

Köpte lite saker till mig och Farzaneh förra veckan; En reflexskärm, diffuser till blixten och en fjärrutlösare. Testade dom hemma idag.